Wilhelm Peterson-Berger

Wilhelm Peterson-Berger var född i Ångermanland år 1867 men familjen flyttade efter några år till Burträsk i Västerbotten. Modern f. Berger var en god pianist och kom att bli den unge Wilhelms första pianolärare, ett instrument som sedemera kom att bli tonsättarens arbetsredskap.
Med hjälp av en personlig informator "lästes" Wilhelm in i tredje klassen vid Umeå högre allmänna läroverk. Förutom skolans egen musikundervisning fanns i Umeå ett musiksällskap där man ägnade sig åt kör- och ensamblemusik.
Efter avlutade studier i Umeå begav sig Peterson-Berger till Stockholm år 1885, där han tog privatlektioner för pianisten och tonsättaren Oscar Bolander. På nyåret år 1886 blev Peterson-Berger antagen vid musikkonservatoriet. Slutligen kom han att tillbringa ett år med musikaliska studier i Dresden, ett närmast själklart val då den tyska musiktraditionen tidigt attraherat P-B.

Wilhelm Peterson - Berger fotograferad år 1898

Som ung student kom Peterson - Berger att besöka Änge gård, och under flera följande somrar kom att att bo där ända fram tills han lät bygga det egna hemmet på Frösön. Både Frösöblomster och Arnljot är t.ex skrivna på Änge gård.
Peterson Berger skrev så många musikstycken att enbart titlarna skulle fylla denna webbsida! Men även i den mest entusiastiska skildring av Peterson-Bergers musikgärning, såsom den av Lennart Hedwall kan man konstatera att hans produktion tidvis var av ojämn kvalitet. Men av samtiden ansågs han vara en gigant, helt i klass med de stora mästarna. Många av verken är starkt nationalistiska såsom hyllningskatatet han skrev inför Oscar II:s 25-åriga regerings -jubileum.
Men den nationalromantiska ådran hindrade inte tonsättaren att beskiva andra platser och länder i sina verk däribland Finland, Grekland, Italien samt Tyskland för att nämna några exempel.

Nationalism inte nazism Den nationalistiska hållningen hos P-B och hans intresse för tysk kultur i allmänhet och Nietzsche och Wagner i synnerhet skall dock ej förväxlas med de dunklare krafter som verkade under samma tid, faktum är att Peterson - Berger hade en mycket negativ hållning till Nazismen.
Det framgår med all tydlighet i en artikel med titeln Nietzsche och Nazismen publicerad i Dagens Nyheter i juni 1932.
Hans politiska ställningstagande i denna och andra artiklar fick till följd att han blev vägrad att färdas genom Tyskland när han skulle besöka Paris år 1934.

Wilhelm Peterson - Berger karikerad av Einar Nerman 1919

Musikaliskt var Wilhelm Peterson - Berger starkt influerad av Beethoven och Wagner, med Grieg på en möjlig tredjeplats medan han märkligt nog inte hade mycket till övers för Sibelius -som trots allt skrev symfoniska verk i samma anda.
I Peterson - Bergers tidigare produktion finner vi tonsatta dikter för manskör av dåtidens främsta författare såsom Gustaf Fröding, Viktor Rydberg, Johan Ludvig Runeborg samt August Strindberg. Andra verk på tonsättarens repertoar omfattar flertalet genrer såsom opera, körverk, pianokonsterter och symfonier.
Bland operaverken är Arnljot det mest kända idag, flera av pianoverken spelas ofta i olika sammanhang, kanske oftast hämtade från samlingen Frösöblomster, bland symfonierna tillhör Same-Ätnam de mera kända. Titeln för det senare verket betyder Sameland.
Peterson -Bergers intresse för den svenska urbefolkningen var något han för övrigt delade med konstnärsvännen Johan Tirén och hans broder Karl med vilka han företog flera fjällvandringar.
Peterson - Bergers främsta inkomstkälla var dock ej musiken utan arbetet som musikrecensent för tidningen Dagens Nyheter, han medverkade även som skribent i andra tidskrifter och var med om att starta två sådana.
Den första kallad Ariel blev kortlivad medan den senare Musikkultur som P-B lät starta tillsammans med överkantor Felix Saul hade bättre framgång.

Om Wilhelm Peterson Berger

Mer om P-B hos ostersund.se

Arnljotspelens egen hemsida